PROLEADBLOGGEN

Ledarskap & arbetsliv med affärspsykolog Jan Blomström

Månad: september 2019

Balla bara inte ur nu!

Du släpper greppet om den kalla bänken och reser dig upp. Samtidigt växer fraset av snökristaller som sakta gnider sig mot skidans undersida, sig allt starkare. Solen lyser fram mellan det melerade molntäcket och fartvinden ökar upp mot en fart du vet snart kommer att göra dina ögon tårfyllda. Ditt fokus är fundamentalt och kroppen gör sig redo för en prestation som strider mot alla inbyggda principer. Det är nu det gäller. Det här åket i skidhoppsbacken kräver att du presterar på max av din förmåga, men det är värt det. Åket vara helt avgörande för resten av din karriär. Precis då sprakar det till i ditt headset och din tränares röst letar sig fram och säger att du aldrig kommer att klara ditt hopp, att ansatsen är fel och landningstekniken du tränat på inte fungerar. Kanten för avhopp närmar sig och mitt i språnget är du i obalans. Redan i luften känner du att landningen inte kommer sluta väl, dessutom på tok för tidigt. Kraschen är oundviklig.

Samtidigt växer fraset av snökristaller som sakta gnider sig mot skidans undersida, sig allt starkare…

Anledningen till att jag bjuder in din till den här upplevelsen, är att jag många gånger blir så frustrerad över att det beskriver vardagen för många chefer som jag möter i mitt jobb som affärspsykolog. Jag tänker på alla tuffa utmaningar många chefer får att rulla igång, med sin egen ledning i ryggen. Men vad händer när medarbetare knorrar, facken knackar på dörren, ekonomin svajar när man satsar sig ur återvändsgränden eller när politiken eller ägarna börjar ställa frågor. Har man väl skickat iväg sina chefer nerför skidhoppsbacken, då finns inget annat val än att stå kvar och peppa ända in till den sista rörelsen avstannat. När chefen i backen darrar och tappar tron, behöver de höra sin egen lednings peppande röst eka över anläggningen. Då ballar man bara inte ur!

Vi vill ju lägga grunden för den perfekta luftfärden…

Det gör mig så ont att se dessa drivna chefer och ledare göra precis allt i dessa utmanande uppdrag. Chefer som precis när snökristallerna börjat vina under skidorna och uthoppet närmar sig i rasande fart, tvingas möta sin egen lednings tvivel, osäkerhet och darr i manschetten. En tajming som i det närmaste är att lika med att lossa på skidbindningarna. Det kan inte bli annat än en katastrof. När väl man beslutat om strategin och rullat igång åtgärderna ska utvärderingar och korrigeringar ske på förutbestämda tillfällen och arenor. Annars gäller det att stå kvar vid sin plan. Att mitt i brinnande hopp, undvika att börja ompröva och ifrågasätta strategin. Just du finns bara att tro på den. Efter hoppet kan man justera upplägget inför nästa hopp, men det är i det närmaste en ren dödssynd att svaja när bollen väl är i rullning. 

Så ett budskap till alla er i ledande position som skickar ut era chefer att prestera i skidhoppbacken, ballar bara inte ur nu! Det är ju ni vi ska sätta världsrekord!

Vi vill ju tillsammans sätta världsrekord!

Är du chefen som ballat ur, eller kanske stått kvar? Är du chefen som står på skidorna mitt i backen? Eller är du medarbetaren som står i underbackens folkhav och bevittnar skådespelet? Hur går dina tankar kring det här?

Låt mjölksyran pumpa!

Jag packar min väska med omsorg. Träningskläderna, skorna och vattenflaskan är med. Schampo, handduk och rent ombyte likaså. Idag ska jag ha första träffen med min personliga tränare. 

Äntligen ska jag ta tag i min situation, gå ner i vikt och leva ett hälsosammare liv. Det kommer att bli en rejäl utmaning som kräver det yttersta av mig på mer än ett sätt. Det är stort, men jag är beredd. Jag står redo att låta min personliga tränare få mig att prestera på en nivå jag aldrig trott skulle vara möjligt. Tillsammans kommer vi skapa skillnad i mitt liv.

Låt mjölksyran pumpa

Jag väljer kläder med omsorg. Det är första dagen på mitt nya jobb och jag vill ge ett gott första intryck på kollegor och på chefen som ska möta mig i foajén på min nya arbetsplats. Det kommer att bli en rejäl utmaning som kräver det yttersta av mig på mer än ett sätt. Det är stort, men jag är beredd. Jag står redo att låta min chef få mig att prestera på en nivå jag aldrig trott skulle vara möjligt. Tillsammans kommer vi skapa skillnad i verksamheten för våra kunder och uppdragsgivare.

Personlig tränare eller chef? Adept på gymmet eller medarbetare? Likheterna är långt fler än skillnaderna och jag är helt övertygad om att arbetslivet har allt att vinna på att låna renhet och enkelhet från den personliga träningen. 

Tar vi mindre vikt på maskinen, sänker farten på löpbandet och tar lite extra långa vätskekontroller, så bygger vi inte musklerna lika snabbt och konditionen förbättras heller inte lika bra som den hade kunnat. Här har vi lätt att se kopplingen och framförallt är det lätt att ta diskussionen om hur ert samarbete ska se ut? Om ni ska skapa en vardagshälsa eller ta sikte på VM-guld, avgör vilka beslut ni tar om ert upplägg.

Det borde vara lika givet att ni på jobbet tar snacket och enas kring om er verksamheten ska uppnå vardagshälsa eller VM-guld, och vilket agerande på dagarna som tar er dit. Vilka ageranden innebär att man smiter undan och tar genvägar, och vilka är det som får mjölksyran att pumpa?

Tillsammans gör vi varandra starka

För i grund och botten handlar det om att vi tillsammans gör varandra starka för att nå de mål vi satt upp. Att komma överens om målet, vad som behöver göras och sen att verkligen göra jobbet vi har sagt. Det är först då vi uppnår effekten. Ett träningsprogram vi inte följer tar oss helt enkelt inte fram. Eller hur tänker du?

Men lyssna någon gång!!!

eller hur man arbetar med någon som är en usel lyssnare?

Känslan när man tillsammans med sitt team når fram till toppstugan efter en hel dags vandring, kan var helt övermäktig. Musklerna rensas succesivt på slaggprodukter i hjärtats sakta slag, medan man frikostigt delar med sig till varandra av episoder under dagens vandring. Hur olika passager har upplevts av var och en, hur styrkor och svagheter har gett sig till känna och hur man tillsammans avlastat och gjort varandra starka och argumenterat för de olika vägvalen upp mot toppen. Samtidigt som de som behövt även fått utrymme för egen kontemplation och fokus på sin prestation. 

Att blicka ut från toppstugan

Att låta blicken vila stilla i horisonten är som en riktigt bra på jobbet. Men lika fin som den vandringen kan upplevas, lika illa kan det vara när teamet inte går i takt och man undviker att ta in varandras olika perspektiv. Vandringens trivsel och säkerhet äventyras och man kanske inte ens kommer att nå upp till toppstugan. Kollegor som är usla lyssnare kan vara vandringens skoskav. De skapar frustation, ohälsa och många gånger brist på såväl kreativitet som produktivitet, men det finns vägar framåt.

Innan du larmar fjällräddningen, behöver du först säkerställa ett par grundläggande hygienfaktorer. Kolla först av så du upplever att ni har samma uppfattning om varför ni är på jobbet och vad ni ska fokusera på? Har ni exempelvis formulerat ett arbetssätt där ni ska kommunicera för att upprätthålla kundfokus och du upplever dig inte bli lyssnad på om kakrecept, ja då ligger hemläxan hos dig. Blir du inte lyssnad för dina bidrag till kundfokus, då ligger hemläxan hos kollegan. Ja, du fattar…

Nästa fråga du behöver ställa dig är om du är värd att bli lyssnad på. Det låter värre än det är, men se till att du har sopat framför egen dörr först. Har du gjort dig relevant? Har koll på det du vill säga och ligger du rätt i tajmingen, så inte dina idéer kommer när besluten precis har tagits? Med koll på dig själv blir du mer trovärdig och står stadigare när vi går över till nästa passage på vandringen.

Funktion att inte lyssna

Du kan utgå från att det alltid fyller en funktion för din kollega att inte lyssna på dig, medveten eller inte. På någon nivå är det alltså viktigare att intelyssna, än vad det är att lyssna och ditt jobb är att lista ut vad det står för. I alla fall till viss del. Många gånger handlar det nämligen om otrygghet och rädsla. Att inte lyssna är en försvarsmekanism som skyddar från det som gör ont. En grovhuggen bas-psykologi.

Genom att undvika att lyssna på dig kan man förtränga det mesta. Den egna känslan av att inte duga, sin släkts spydiga kommentarer att man är familjens svarta får, eller känslan av att man egentligen inte fyller upp kostymen i sin yrkesroll. Genom att inte lyssna, undviker man helt enkelt att bli avslöjad för att ha smitit med på en för svår vandringsled. Svårare än så är det inte. Det gäller oavsett om man beter sig som värsta besserwissern eller som den konflikträdde. Det kokar nästan alltid ner till samma sak, att skydda sig från det som är otäck, jobbigt och som man många gånger är otränad i att ta fram i dagens ljus.

Ibland är det skönt att köra huvudet i sanden

Skapa trygghet i dagsljus

Din främsta utmaning blir därför att läsa av och förstå din kollega lite djupare. Dels för att undvika att själv bli arg, upprörd och primitiv i ditt sätt att agera och dels för att göra det möjligt för din kollega att känna sig trygg nog att börja lyssna på dig. Ju ärligare du gjorde inventering av hygienfaktorerna här ovan, desto lättare kommer det här att gå. 

Utgå från att du aldrig kan ”bestämma” att din kollega ska börja lyssna på dig, det slutar bara med höjda röster och en maktkamp du säkerligen förlorar. En framkomligare väg är istället att vara helt transparent med vad du ser, upplever och tänker. Det blir som när barnen drömmer mardrömmar och du tänder taklampan för att visar att det inte finns spöken under sängen. Du gör situationen synlig utan att tillföra påtryckning, vilket ger kollegan en känsla av kontroll och kan välja ett mer funktionellt agerande nu när lampan är tänd. Jag tänker mig att du kan följa dessa steg:

  • Identifiera– Formulera för dig själv vad du anser händer i er situation, så du har koll på läget.
  • Initiera– Hitta ditt uttryck för att på något sätt förmedla: ”-Hallå, vi behöver prata om en sak du och jag!” 
  • Sammanhang– Skapa ett gemensamt fokus. Visst delar vi bilden av att det vi ska få till tillsammans är att till varje pris upprätthålla kundfokus? (Fokus på uppdraget ger alltid en mer neutral ton än att man fokuserar på relationen i det här läget.)
  • Skapa en beställning– Håll inne med dina observationer tills kollegan ber om dem, och det gör de alltid. ”-Jag har samlat på mig en del intressanta tankar och observationer om vår kommunikation. Skulle du vilja att jag berättar vad jag sett?”
  • Leverera beställningen– När man aktivt bett om att få höra något är det svårt att inte lyssna eller att gå i försvar. ”- Jo, det jag har sett är följande som fungerar bra och mindre bra i förhållande att upprätthålla kundfokus…”  
  • Nyfiken– Visa dig nyfiken på hur din kollegas perspektiv ser ut ”-Håller du med, eller har du en annan uppfattning av situationen?”
  • Efterfråga handlingsplan– Få din kollega att själv snitsla vägen vidare framåt och formulera sin egen handlingsplan.  ”-Berätta för mig vilka steg som du ser behöver tas framöver för att vi bägge ska känna oss lyssnade på i vårt arbete…”
  • Stå upp för din övertygelse– Köp inte det du inte tror på bara för att hålla god min. Låter det inte trovärdigt så behöver ni ta det ett varv till. Hygienfaktorerna och punkt 1 hjälper dig att ha koll på din egna kompass här. ”-Min övertygelse säger mig att det inte kommer att räcka. Det som händer med mig om du inte lyssnar på dina åsikter är att X sker, och det måste vi ha en bättre plan för…”
  • Förhandla– Dina behov av att bli lyssnad på, så väl som din kollegas behov av att inte lyssna, behöver beaktas för att mötas mitt emellan. Utgå från det jobb och det uppdrag ni har, så blir det enklare.  ”-Om du beaktar att jag behöver kunna bidra med mina erfarenheter här, så kan jag beakta att du får handlingsfriheten där…” 
  • Sprid behovet – Vi har alla olika behov och så behöver det ibland få vara. Jobbar du i en anorektisk lyssnar-miljö, kan du aktivt behöva söka dig till miljöer utanför jobbet där förutsättningarna är omvända. Allt för att som helhet få en god trivsel på jobbet, i livet och i slutet av dagen få stå och låta blicken vila ut över horisonten och känna stolthet för det man presterat. 

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén