PROLEADBLOGGEN

Ledarskap & arbetsliv med affärspsykolog Jan Blomström

Etikett: arbetsmiljö

Låt mjölksyran pumpa!

Jag packar min väska med omsorg. Träningskläderna, skorna och vattenflaskan är med. Schampo, handduk och rent ombyte likaså. Idag ska jag ha första träffen med min personliga tränare. 

Äntligen ska jag ta tag i min situation, gå ner i vikt och leva ett hälsosammare liv. Det kommer att bli en rejäl utmaning som kräver det yttersta av mig på mer än ett sätt. Det är stort, men jag är beredd. Jag står redo att låta min personliga tränare få mig att prestera på en nivå jag aldrig trott skulle vara möjligt. Tillsammans kommer vi skapa skillnad i mitt liv.

Låt mjölksyran pumpa

Jag väljer kläder med omsorg. Det är första dagen på mitt nya jobb och jag vill ge ett gott första intryck på kollegor och på chefen som ska möta mig i foajén på min nya arbetsplats. Det kommer att bli en rejäl utmaning som kräver det yttersta av mig på mer än ett sätt. Det är stort, men jag är beredd. Jag står redo att låta min chef få mig att prestera på en nivå jag aldrig trott skulle vara möjligt. Tillsammans kommer vi skapa skillnad i verksamheten för våra kunder och uppdragsgivare.

Personlig tränare eller chef? Adept på gymmet eller medarbetare? Likheterna är långt fler än skillnaderna och jag är helt övertygad om att arbetslivet har allt att vinna på att låna renhet och enkelhet från den personliga träningen. 

Tar vi mindre vikt på maskinen, sänker farten på löpbandet och tar lite extra långa vätskekontroller, så bygger vi inte musklerna lika snabbt och konditionen förbättras heller inte lika bra som den hade kunnat. Här har vi lätt att se kopplingen och framförallt är det lätt att ta diskussionen om hur ert samarbete ska se ut? Om ni ska skapa en vardagshälsa eller ta sikte på VM-guld, avgör vilka beslut ni tar om ert upplägg.

Det borde vara lika givet att ni på jobbet tar snacket och enas kring om er verksamheten ska uppnå vardagshälsa eller VM-guld, och vilket agerande på dagarna som tar er dit. Vilka ageranden innebär att man smiter undan och tar genvägar, och vilka är det som får mjölksyran att pumpa?

Tillsammans gör vi varandra starka

För i grund och botten handlar det om att vi tillsammans gör varandra starka för att nå de mål vi satt upp. Att komma överens om målet, vad som behöver göras och sen att verkligen göra jobbet vi har sagt. Det är först då vi uppnår effekten. Ett träningsprogram vi inte följer tar oss helt enkelt inte fram. Eller hur tänker du?

En hamburgare tack!

Jag läste en intressant artikel på DN-debatt igår (11/8) av Mats Alvesson, som lyfter fram att forskningen har svårt att hitta riktigt lyckade chefer. Snarare att satsningarna på ledarskap många gånger förstärker en olycklig ledarcentrism som gör medarbetarna till bihang till ledarna.

Trots att det kryllar av ”rätt sätt” att vara ledare på, där min egen bransch kanske är största pådrivaren av att ha kommit på sanningen och den enda rätta lösningen på hur det perfekta ledarskapet ska vara. Många gånger med stor bitskhet i debatten över att det ena är bättre än det andra.

Under min psykologutbildning i Oslo gick arv och miljö-debatten varm inom skrået. Många och heta var samtalen i kaféet på universitetet och gjorde mig helt tom på energi varje gång. Urtrist tyckte jag debatten var ända tills jag stötte på en teoretiker som menade att vi alla har 100 % arv och 100 % miljö som påverkar hur vi utvecklar oss. Det tar jag! Sa jag till mig själv och började fokusera på andra, för mig mer relevanta frågor istället. Det gav energi framåt.

Arv eller miljö, den ständiga frågan

Igår när mina ögon vilade ut över havshorisonten, när vågorna sakta rullade in mot stranden och sanden yrde i små virvlar runt min kropp medan jag låg under solens strålar på en av Gotlands allt glesare stränder, kom känslan tillbaka. Det är ju precis så jag känner än idag, men nu handlar det inte om arv och miljö. Nu handlar det om det perfekta ledarskapet, den perfekta ledaren. Jag blir lika dränerad på energi idag och jag är lika övertygad om hur fel vi hamnar i vårt fokus.

Jag brukar tänka att vi har det vi har, det gäller att komma överens om varför vi är på jobbet och hur vi ska kunna göra det så bra som möjligt tillsammans. Det är ett arbete som är som att äta en hamburgare. Man äter den från ena sidan till den andra med en tugga i taget. I första tuggan får du med dig lock, kött, botten och lite go’klet mellan. Sen tar du en tugga till. Inget konstigt alls. 

Byt nu ut lock, kött och botten till följande, ledarskap, organisation, medarbetarskap med lite go’klet mellan, sen tar du en tugga i taget. En liten bit framåt. Ständiga förbättringar. Vara i process. Använd vilka ord du vill, men i grund och botten behöver alla på jobbet ha en dialog om hur verklighetsbilden ser ut, sen flytta fram positionerna en aning i ledarens agerande, i organisationsstrukturerna och i agerandet hos medarbetarna.  Sen utvärderar man, sväljer tuggan, och tar en tugga till.

Tillsammans blir man en lyxig måltid

På jobbet ska vi trivas, må bra och kunna bidra till god kundnytta och därmed vinst till bolaget/medborgarnytta. Vi måste sluta tro på att något ska komma in och frälsa oss med ett mirakel. Istället behöver vi sätta oss ner på stranden och tillsammans drömma in i solnedgången om ett önskvärt framtida tillstånd och börja lyssna på hur just vi behöver agera för att mätta och belåtna ta oss dit på bästa sätt. Det är då hamburgaren blir en lyxig måltid!

Håller du med? Är du oenig? Hur resonerar du? // Jan Blomström

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén